spfoia

Voice, choice & exit <3

Page 3 of 3

Måndag, ny blogg, nya möjligheter?

MåndagSmygpremiär för min nya blogg! Tyvärr förlorade jag mina databasfiler för några månader sedan, som några av er som besökt bloggen kanske har märkt så har den varit parkerad. Just nu håller jag på att fundera på om databasen kan återskapas från webarchive, eftersom mina försök att fixa en backup  inte burit frukt. Jag har inte riktigt haft tid att reda ut detta; det finns viktigare saker i livet än gamla blogginlägg.

Min sista utväg blir att hämta hem html-dumparna från webarchive och manuellt lägga in själva texterna och antedatera dem. Men alla kommenterarer och interaktion försvinner och det känns tämligen meningslöst att ha en död blogg.

Jag har inte beslutat mig för hur jag ska gå tillväga, men nu har jag i alla fall startat upp bloggen igen. Fortsättning följer …

Eftervalsanalys: Triangulering – som man bäddar får man ligga

Enna Gerin, utredare på Katalys och Daniel Suhonen, chef på samma idéinstitut skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter med rubriken ”En markant vänstervind gick S fullständigt förbi”. Tesen kan summeras med att höger-vänster-skalan blivit inaktuell på grund av triangulering och debattörerna anser att S måste gå vänsterut för att förhindra socialdemokratins undergång.

Det här inlägget kommer i korthet att behandla Gerins och Suhonens analys och sedan fokusera på vad den nuvarande situationen har för implikationer för S och Ms handlingsutrymme och vad det innebär för småpartierna på högerflanken.

Gerin och Suhonen skriver:

Vänstervinden och välfärdsvalet flög de rödgröna förbi och rakt i händerna på ett högerparti – Sverigedemokraterna.

Ett sätt att få en överblick över den politiska förändring som ägt rum är genom den tvådimensionella modellen. Där finns den ekonomiska vänster-högerskiljelinjen som strukturerat politiken under hela 1900-talet i Sverige, men den kompletteras av en axel som visar polariseringen mellan frihetliga och auktoritära värderingar. Denna axel löper mellan en grön/alternativ/libertariansk (GAL) riktning och en traditionell/auktoritär/nationalistisk (TAN) riktning.

Gerins och Suhonens skala
Edit: Bilden är hämtad från debattartikeln som diskuteras i detta inlägg. Verkar vara svårt att läsa sig till så jag ville bara klargöra det.

 Alliansens retoriska kliv mot mitten har bidragit till att minska polariseringen längs vänster-högerskalan och ökat betydelsen av den frihetliga/auktoritära dimensionen. Borgerlighetens stora misstag har varit att lämna den konservativa flanken. Denna har med glädje fyllts ut av Sverigedemokraterna. Moderaterna har lämnat sitt konservativa idéarv samtidigt som Centerpartiet riktat sig mot storstäderna. Även Kristdemokraterna som traditionellt varit en socialkonservativ rörelse har anammat nyliberalismen. I stället exploaterar och växer Sverigedemokraternas nationalistiskt bruna konservatism och nationalism i TAN-delen av dimensionen.

Man kan dividera om huruvida S och M verkligen ska placeras i mitten på y-axeln och inte åt det mer auktoritära hållet och man kan med rätta ifrågasätta om det går att gruppera libertarianism med den typen av tanketradition som den “gröna, alternativa” inriktningen har. Man kan tycka vad man vill om detaljerna, men analysen fångar något essentiellt i den svenska politiska förändringen. Det jag menar att analysen fångar är polariseringen mellan postmodern marxistisk problembeskrivning och en reaktionär nationalistisk dito. Vad mera är, slaget om mittenväljaren har inte bara lämnat en konservativ flank oskyddad, den har också lett till ett tomrum på vänsterflanken. Debattörerna är inte riktigt lika tydliga i sin beskrivning av detta som de är om vad som skett med “Alliansens retoriska kliv mot mitten”.

Det parlamentariska läget som uppstått efter valet, på grund av mittenorienteringen, lämnar mycket att önska. Om det inte blir nyval kommer S och MP i princip bara kunna föra en politik sanktionerad av Alliansen, eftersom dessa kommer att plocka ut enskilda förslag ur budgeten och försöka fälla dem. Löfvens alternativ är att få stöd från SD. Klart är i alla fall att politiken framöver kommer att spegla resultatet av trianguleringen och kampen om medianväljaren. Trist, kan man tycka!

Implikationer för S och M

Det finns några lite mer snaskiga slutsatser man kan dra om politiken vid nyval eller nästa val, relaterade till vad huvudpartierna har för handlingsutrymme. Det ska bli spännande att se hur de försöker – eller kanske inte försöker – spela sig ur sina respektive hörn.

Nu kastar vi ideologiska hållpunkter ut genom fönstret och tittar närmare på vad det innebär. Om vi antar att politikers och partiers syften är att maximera sin maktposition och att det ligger något i vad Suhonen och Gerin påtalar i debattartikeln får det ett antal intressanta implikationer:

  • Moderaternas triangulering mot Socialdemokraterna har ökat båda partiernas mittenanpassning och resulterat i ett S som lutar mer åt höger och ett M som lutar mer åt vänster än innan. En konsekvens av detta är att M tappar väljare till SD och S inte återtar de väljare som dumpat dem i tidigare val.
  • Positionen i mitten i kombination med en nyliberal syn på migration är en avvikelse från partiernas historiska utveckling som varit nödvändig för att maximera väljarstödet. Båda partierna har varit för att begränsa migrationen, men har lagt mycket prestige i att vara för en mer öppen linje, framför allt när det kommer till M (sossarna har fortfarande problem med arbetskraftsinvandring). Det har lett till att höger-vänster-konflikten som historiskt gött dem båda har kvävts av trycket.
  • S tal om att Sverige ska verka för att övriga Europa “tar större ansvar” för flyktingströmmarna och vaga besked i frågan om arbetskraftsinvandring indikerar att de medvetet täpper till sitt såll mot SD. Men de kan behöva göra detta tydligare, alternativt sluta med detta och profilera sig som mer vänster i kombination med nyliberal migrationssyn.
  • Om inte båda partierna hittar strategier för att gå mer högerut respektive vänsterut igen så kommer tappet att fortsätta, vilket ger en grogrund för Fi att komma in i riksdagen, SD att gå om M och S att sjunka till M/SD-storlek.
  • Om S går mer vänsterut som Katalysdebattörerna hävdar är önskvärt kommer S att äta upp vänstervinden och öka i storlek. Fi kanske inte överlever detta.
  • Om M blir mer protektionistiskt, som vore historiskt korrektare än nuvarande position kommer SD att implodera (om de inte har en strategi för att hantera detta). M skulle kunna bli större än S och eventuellt kunna bilda en enpartiregering med understöd av KD. De skulle kunna triangulera SD i invandringsfrågan, men kanske undvika att tappa för många väljare genom att göra det smart, t.ex. med devisen att “Sverige ska vara dubbelt så bra som det näst bästa EU-landet på att ta emot flyktingar”.
  • Den principiella hållning i frågan om migration som är att föredra ur en liberal synvinkel kommer att spela noll roll.

Om inget av ovanstående händer och S och M fortsätter att närma sig varandra kommer båda att tappa väljare. De skulle kunna bilda en koalitionsregering som inte skulle klara sig på längre sikt eftersom de fortsatt skulle minska sitt stöd. SD kommer då att bli lika stort som S och M. Vad man än gör kommer det kosta i prestige och väljarstöd. Men så ser marknaden ut.

Tomrum för liberaler

Det kommer finnas ett tomrum för liberaler. FP och C kanske växer, men i ett mer polariserat samhälle där Fi och SD tar (allt fler) mandat finns det även utrymme för partier som Klassiskt Liberala Partiet att växa (de har fördubblat sitt röstetal sen förra valet). Om inte mittenträngseln försvinner kanske de mindre partierna kan anpassa sig efter de nya dimensionerna och växa.

Huruvida en vänsterorienterad klassisk socialdemokratisk politik är det “enda som kan mota SD” ska jag låta vara osagt, men för mig låter det rätt naivt. Som liberal skulle jag gärna se att de försöker, det kan bli ett roligt spektakel att bevittna.

För att se till att liberalismen inte drunknar i den här soppan måste man försöka föregå denna förändring. Det handlar om problemformuleringar som väljarna (som de är) förstår och kan relatera till samt ett narrativ med tydliga konflikter som lyfts fram för att engagera dem. Det kan vara i höger-vänster-dimensionen men även i termer av konflikt mellan auktoritära idéer och libertarianska. Precis som att SD och Fi dragit nytta av politiska tomrum kan t.ex. KLP göra det för längst upp till höger i diagrammet är det nästan helt tomt.

Förhoppningsvis finns det nya oppositionspolitiker med en nykter syn på saker och ting – kanske de unga krafter från FMSF som nu kommer att gå in i Moderaterna  – som kan svara på vad som bör göras för att liberalismen inte ska marginaliseras när politiken återpolariseras.

Newer posts »

© 2017 spfoia

Theme by Anders NorenUp ↑