spfoia

Voice, choice & exit <3

Category: Livet

Gott nytt år och πάντα ῥεῖ – några ord om året som gått

Gott nytt år och Panta rhei! Det här året har mer än något annat av mina levnadsår präglats av livets enda konstant – förändring. 2015 utnämns därför till Herakleitos år. 

Flytten till Malta. Att frigöra sig från Sverige har varit en lång process, som med all sannolikhet inte är klar psykologiskt. Det tog mig två år från första tanke till migration. Er vill jag enbart uppmana att börja fundera på hur det går till och ifrågasätta era rädslor för ett liv utanför Sverige – indoktrineringen sitter djupt inne och om man vill ha en chans att fatta informerade beslut i frågan om huruvida det ens går måste man börja samla information. Skriv till mig om ni undrar, jag pratar gärna om det. 

Kattlöshet. Franzi klarade en bukoperation i våras. När det stålbadet var över var sannolikheten för att han skulle råka ut för ytterligare livshotande problem liten, men han fick en svår autoimmun reaktion av rabiesvaccinet som staten krävde för att han skulle få flytta med till Malta. Det var väldigt obehagligt och svårt – framför allt för att han inte kommer få glida runt i solen som det var tänkt.

Glädje och sorg. I min närhet har många andra drabbats av sorg när föräldrar och barn gått bort. Men också väldigt många vänner har förlovat sig eller gift sig. Jag och Martin förlovade oss. I vanlig ordning har man glidit ifrån vissa personer och kommit andra närmare. Det som händer i övriga världen har också präglat det här året. Ofta har märkliga känslor av ambivalens infunnit sig.

Tacksamhet. I år har jag fått äran att umgås mycket med några och göra bekantskap med fler företagare än tidigare, och själv börjat lära mig om det. Skapande individer med en helt otrolig inställning till vad som är möjligt, och som har en förmåga att lösa praktiska problem som jag trodde var mycket mer sällsynt. Jag har blivit mer ödmjuk och mindre självupptagen av detta och för det är jag evigt tacksam.

Inspiration. Andra människors förändring har mer än innan blivit uppenbar. I yrket och annorstädes har jag träffat och hört från en handfull människor inspireras av den professionella doer-attityd som präglar bubb.la-projektet, och dessa har själva börjat producera fantastiska saker. Det finns inget bättre än att höra om det.

2016 kommer handla ännu mer om hur man går från tanke till handling och inspirerar andra till det. Jag ska försöka att inte bara prata om exit, eftersom jag vet att det är svårt. Till de som känner att de inte kan vill jag också uppmana att skriva till mig och prata om vad man kan göra utöver att välja bort.

Och eftersom årets stålbad vemodigt nog lett till större frihet ska jag försöka ta det tillvara så mycket som det går.

Munkhammarpriset 2015

Screen Shot 2015-09-24 at 16.59.36När denna post publiceras befinner jag mig i Riksdagen för att lyssna på Johnny Munkhammars minnesfonds höstseminarium och paneldiskussion och för att ta emot Munkhammarpriset! Det känns fantastiskt roligt och hedrande att belönas för idogt kämpande för frihet och dessutom till Johnny Munkhammars minne.  

 Beroende på hur man räknar kan man säga att jag är inne på mitt fjärde år av politisk aktivism, även om jag smygstartade på högstadiet och under perioden då massövervakningsdebatten pågick för fullt. Under en almedalsvecka besökte jag ett seminarium med Johnny Munkhammar och Alexander Bard, modererat av Alice Teodorescu, som handlade om klassresor och meritokrati. Det känns mycket som en helt annan tid, men något som dröjt kvar var diskussionen om vikten av klassresor, hur de går till och vilka förutsättningar som krävs av samhället och ekonomin. Hint: Frihet.

Att det ska löna sig att satsa på karriären, att vår lutherska arbetsmoral är viktig och att den urholkas över tid med destruktiva incitamentsstrukturer och höga skatter var intuitivt lätt att förstå i diskussionen, delvis på grund av Johnny Munkhammars raka och tydliga kommunikation. Det blev också något som jag ofta skulle – och framledes kommer att – återkomma till.

Jag upplevde i alla fall då att det var ganska ovanligt med en politisk retorik som tydligt och återkommande försvarade människors rätt till frukterna av sitt arbete. Johnny Munkhammars riksdagskampanj hade en slogan: Frihet, FörändringFöretagande. Jag upplevde också att frågor om frihet, och närbesläktade frågor om skatter inte var en direkt het potatis ute i stugorna. Även om det fortfarande är ett suboptimalt läge är det annorlunda nu – och för det har vi ett väldigt litet antal personer att tacka, däribland Johnny Munkhammar.

Även i morse var jag på Riksgatan, men då för att gå på ett seminarium anordnat av Aron Modig, där Nima Sanandaji hade en dragning om sin senaste rapport för SN. Seminariet hade titeln “Svenska folket underskattar skatter – vad är problemet?” och Maria Ludvigsson som kommenterade rapporten parafraserade något som Munkhammar ofta påtalade:

“Det är inte en kostnad för staten att sänka skatten, det är inte statens pengar från början.”

Människor vet inte hur mycket skatt de betalar, och som Modig sa inledningsvis: “Det är svårt att avgöra kvalitén på en vara vars pris man inte känner till”. Det är politikens uppgift att synliggöra skatterna, även om det inte ligger i kortsiktigt egenintresse av rädsla för pedagogiska problem. Det är helt enkelt inte rätt att föra folket bakom ljuset, och på deras bekostnad dessutom förkrympa och försvåra för ekonomin.

Nu för tiden är nyheter om slöseri med skattepengar lätt att sprida eftersom människor blir upprörda. De tror att de betalar mindre än 30% i skatter totalt och de tror att de får skola, vård och omsorg (och rättsstatens instanser) för pengarna. Att det inte är ens halva sanningen borde inte ha undgått någon som läser detta inlägg. Det är också ett pedagogiskt problem att försvara den typen av frihetsinskränkningar som höga och dolda skatter innebär, och om det är litet pedagogiskt problem i dag kommer det att bli större över tid.

Villkoren för företagande är fortfarande inte lika långt uppe på dagordningen, där har vi mer att jobba på. Genom olika företagsprojekt, som jag och Martin gör genom exempelvis Happy Bubbles och Frihetsfika, kan man både synliggöra villkoren, opinionsbilda och göra ekonomisk skillnad för sig själv och andra, samtidigt som man lyfter företagandets villkor.

Gör man det kan man med samma tydlighet som Johnny hade föra in frågan om äganderätt och företagande i den realpolitiska debatten.

Johnny Munkhammars anda sammanfattas enligt minnesfondens hemsida:

“Fria människor i ett fritt samhälle med en fri ekonomi”

Det finns fler exempel på personer som verkar i Johnny Munkhammars anda, men vi är inte tillräckligt många och kunskaperna om ofriheter som dolda skatter och slöseri med skattepengar är för dåliga. Trots detta är det hoppingivande för frihetens framtid i Sverige att citatet om vems pengar det egentligen är från början, är så inövat i arsenalen och att så många fått upp ögonen för ansvarsutkrävande. När vi blir fler kommer vi också att få fler ledamöter och till slut partier som följer efter. Viss om detta och tacksam för att arbetet uppmärksammas ska jag fortsätta att kämpa för att människors självbestämmande stärks och att deras skaparkraft ska släppas fri.

 

Intervjuad i Frihetsfaxen

Jag gästade Sveriges enda uttalade anarkokapitalistiska podcast Frihetsfaxen i veckans upplaga. I avsnittet intervjuas jag om hur mitt politiska engagemang började, om varför jag ställde upp i riksdagsvalet och hur framtiden ser ut.

Triggervarning för samtliga som inte vet vad anarki betyder!

Hur kommer det sig att en sån som jag börjar med politik? Vad händer egentligen valet 2018? Hur står det till med mitt medlemsskap i Centern? Vad är bubb.la och frihetsfika? Det och mycket annat i Frihetsfaxens avsnitt 47. Avsnittet är 1:49h långt och det var väldigt trevligt att vara med! Du hittar avsnittet här.

© 2017 spfoia

Theme by Anders NorenUp ↑