Screen Shot 2015-09-24 at 16.59.36När denna post publiceras befinner jag mig i Riksdagen för att lyssna på Johnny Munkhammars minnesfonds höstseminarium och paneldiskussion och för att ta emot Munkhammarpriset! Det känns fantastiskt roligt och hedrande att belönas för idogt kämpande för frihet och dessutom till Johnny Munkhammars minne.  

 Beroende på hur man räknar kan man säga att jag är inne på mitt fjärde år av politisk aktivism, även om jag smygstartade på högstadiet och under perioden då massövervakningsdebatten pågick för fullt. Under en almedalsvecka besökte jag ett seminarium med Johnny Munkhammar och Alexander Bard, modererat av Alice Teodorescu, som handlade om klassresor och meritokrati. Det känns mycket som en helt annan tid, men något som dröjt kvar var diskussionen om vikten av klassresor, hur de går till och vilka förutsättningar som krävs av samhället och ekonomin. Hint: Frihet.

Att det ska löna sig att satsa på karriären, att vår lutherska arbetsmoral är viktig och att den urholkas över tid med destruktiva incitamentsstrukturer och höga skatter var intuitivt lätt att förstå i diskussionen, delvis på grund av Johnny Munkhammars raka och tydliga kommunikation. Det blev också något som jag ofta skulle – och framledes kommer att – återkomma till.

Jag upplevde i alla fall då att det var ganska ovanligt med en politisk retorik som tydligt och återkommande försvarade människors rätt till frukterna av sitt arbete. Johnny Munkhammars riksdagskampanj hade en slogan: Frihet, FörändringFöretagande. Jag upplevde också att frågor om frihet, och närbesläktade frågor om skatter inte var en direkt het potatis ute i stugorna. Även om det fortfarande är ett suboptimalt läge är det annorlunda nu – och för det har vi ett väldigt litet antal personer att tacka, däribland Johnny Munkhammar.

Även i morse var jag på Riksgatan, men då för att gå på ett seminarium anordnat av Aron Modig, där Nima Sanandaji hade en dragning om sin senaste rapport för SN. Seminariet hade titeln “Svenska folket underskattar skatter – vad är problemet?” och Maria Ludvigsson som kommenterade rapporten parafraserade något som Munkhammar ofta påtalade:

“Det är inte en kostnad för staten att sänka skatten, det är inte statens pengar från början.”

Människor vet inte hur mycket skatt de betalar, och som Modig sa inledningsvis: “Det är svårt att avgöra kvalitén på en vara vars pris man inte känner till”. Det är politikens uppgift att synliggöra skatterna, även om det inte ligger i kortsiktigt egenintresse av rädsla för pedagogiska problem. Det är helt enkelt inte rätt att föra folket bakom ljuset, och på deras bekostnad dessutom förkrympa och försvåra för ekonomin.

Nu för tiden är nyheter om slöseri med skattepengar lätt att sprida eftersom människor blir upprörda. De tror att de betalar mindre än 30% i skatter totalt och de tror att de får skola, vård och omsorg (och rättsstatens instanser) för pengarna. Att det inte är ens halva sanningen borde inte ha undgått någon som läser detta inlägg. Det är också ett pedagogiskt problem att försvara den typen av frihetsinskränkningar som höga och dolda skatter innebär, och om det är litet pedagogiskt problem i dag kommer det att bli större över tid.

Villkoren för företagande är fortfarande inte lika långt uppe på dagordningen, där har vi mer att jobba på. Genom olika företagsprojekt, som jag och Martin gör genom exempelvis Happy Bubbles och Frihetsfika, kan man både synliggöra villkoren, opinionsbilda och göra ekonomisk skillnad för sig själv och andra, samtidigt som man lyfter företagandets villkor.

Gör man det kan man med samma tydlighet som Johnny hade föra in frågan om äganderätt och företagande i den realpolitiska debatten.

Johnny Munkhammars anda sammanfattas enligt minnesfondens hemsida:

“Fria människor i ett fritt samhälle med en fri ekonomi”

Det finns fler exempel på personer som verkar i Johnny Munkhammars anda, men vi är inte tillräckligt många och kunskaperna om ofriheter som dolda skatter och slöseri med skattepengar är för dåliga. Trots detta är det hoppingivande för frihetens framtid i Sverige att citatet om vems pengar det egentligen är från början, är så inövat i arsenalen och att så många fått upp ögonen för ansvarsutkrävande. När vi blir fler kommer vi också att få fler ledamöter och till slut partier som följer efter. Viss om detta och tacksam för att arbetet uppmärksammas ska jag fortsätta att kämpa för att människors självbestämmande stärks och att deras skaparkraft ska släppas fri.