Lagom till tioårsdagen för min första kontakt med Atlas Shrugged läser jag om boken och slås av hur mycket mer intressanta detaljer man upptäcker med lite mer livserfarenhet (och ser fram emot nästa genomläsning), men också av känslan av tidlöshet – att det som utspelar sig i Rands fantasi hela tiden pågår runtomkring oss.  Atlas Shrugged, Man in WashingtonJag tänkte passa på att dela med mig av en reflektion kring “the man in Washington” som alla bara måste ha.

I yrket kommer jag ofta i kontakt med andra entreprenörer som har tankar kring politik och företagsklimat. De flesta har – på grund av min selektion och hur mitt nätverk ser ut – en typ av uppgivet trött inställning och ger intryck av att ha tjatat om samma reformer i ett decennium, men några håller på med nån slags bisarr uppvaktningsritual (som annars bara kan jämföras med djurriket). Detta för att antingen uttryckligen tillskansa sig en särställning eller för att de välkomnar regleringar, ofta under förevändning att det visar att de eller deras företag är “seriösa”.

Den typen av politisk naivitet uppvisas av förvånansvärt många, och garanterat fler än jag ser. Jag tänkte ge er några exempel från den senaste tiden.

Toborrow Per Bolund

“Vi ska reglera detta på ett sätt så att marknaden fortsätter växa.” – Per Bolund (MP)

Gänget på Toborrow (som såklart också har expolitiker ombord). Poserade med Per Bolund glatt på bild när denne kom på att crowdfunding och kringliggande tjänster på marknaden som i dag är oreglerade skulle kunna vara en intäkt för staten och föremål för mer styrning.

Marknaden växer utmärkt, tack vare att Bolund inte är där med sina långa fingrar. Över att detta ska ta slut jublar emellertid Toborrow över.

Det gör även Daniel Daboczy på FundedByMe som skrev ett blogginlägg som fick den något syrliga bubb.la-rubriken: “Vi kunde inte vara lyckligare över regeringens vilja att reglera oss, bevisar den seriositet som vi strävat efter i åratal“.

Det han inte säger i samma andetag är förstås att regleringar kan vara bra för de redan etablerade aktörerna på många sätt – exempelvis för att stävja framtida konkurrens. Bättre att dessa kväses redan innan lindan, så att säga.

Vi har berört det många gånger i radio bubb.la, exempelvis här spekulerar jag och Martin när Daniel Laurén har ringt in en lyssnarkommentar.

Uber NordenInte bara bland uppstickarna i finansiering finns denna bisarra regleringsivriga politiska naivitet. Annars så tilltalande Uber har en Norden-chef som heter Jo Bertram, som “verkligen” vill regleras. Trots att hennes kollegor i Florida nyligen lyckades med en del av det som många uppfattar att Uber står för: Disruption, inte bara av teknik och tjänster, utan av regleringar som sabbat marknaden.

Avregleringarna i Sarasota och NY diskuterades i förra avsnittet av radio bubb.la (som spelades in ute i fält med en trasig mikrofon).

8dfb3__1280Men detta är egentligen inget nytt, utan ett uttryck för nordeuropeisk och i synnerhet svensk konsensuskultur och bristande förståelse i allmänhet för det som kan ses som en pro-market-position, och vad det verkar också för näringslivets förståeliga försiktighet och politiska naivitet.

Pseudosossar har i alla tider velat pola med makten, ha regleringar och inte velat vara för utmanande. När hela landet var på väg att gå under i socialistisk psykos och skulle förstatliga alla företag tyckte vissa att det var en bra idé att inte vara för tvär. Om det ens är tänkbart i en sådan extrem situation som under striden om löntagarfonderna bör man inte bli förvånad över hur det ser ut nu. Strategin kan vi diskutera närmare en annan gång.

Men ni får ju skärpa er … Läs politisk historia och fundera över vilka marknader som fungerar väl, var innovation sker och var det är svårt respektive lätt att etablera sig som ny aktör.  Ett bra exempel på svensk politisk historia som är extra relevant i dessa rödgröna tider är boken “Så förändrades Sverige” av landets smartaste politiska analytiker, Janerik Larsson. Här beskrivs hur vissa ville förhandla med makten – löntagarfondstyle:

“Men det var mycket få ledande personer i näringslivet och dess organisationer som insåg att de ofta återkommande mötena med de ledande socialdemokratiska politikerna aldrig handlade om affärer utan bara var ett sätt för värdfolket på Harpsund att stärka sin egen makt.”

IMG_1927