spfoia

nunc est noq

Month: September 2015

Munkhammarpriset 2015

Screen Shot 2015-09-24 at 16.59.36När denna post publiceras befinner jag mig i Riksdagen för att lyssna på Johnny Munkhammars minnesfonds höstseminarium och paneldiskussion och för att ta emot Munkhammarpriset! Det känns fantastiskt roligt och hedrande att belönas för idogt kämpande för frihet och dessutom till Johnny Munkhammars minne.  

 Beroende på hur man räknar kan man säga att jag är inne på mitt fjärde år av politisk aktivism, även om jag smygstartade på högstadiet och under perioden då massövervakningsdebatten pågick för fullt. Under en almedalsvecka besökte jag ett seminarium med Johnny Munkhammar och Alexander Bard, modererat av Alice Teodorescu, som handlade om klassresor och meritokrati. Det känns mycket som en helt annan tid, men något som dröjt kvar var diskussionen om vikten av klassresor, hur de går till och vilka förutsättningar som krävs av samhället och ekonomin. Hint: Frihet.

Att det ska löna sig att satsa på karriären, att vår lutherska arbetsmoral är viktig och att den urholkas över tid med destruktiva incitamentsstrukturer och höga skatter var intuitivt lätt att förstå i diskussionen, delvis på grund av Johnny Munkhammars raka och tydliga kommunikation. Det blev också något som jag ofta skulle – och framledes kommer att – återkomma till.

Jag upplevde i alla fall då att det var ganska ovanligt med en politisk retorik som tydligt och återkommande försvarade människors rätt till frukterna av sitt arbete. Johnny Munkhammars riksdagskampanj hade en slogan: Frihet, FörändringFöretagande. Jag upplevde också att frågor om frihet, och närbesläktade frågor om skatter inte var en direkt het potatis ute i stugorna. Även om det fortfarande är ett suboptimalt läge är det annorlunda nu – och för det har vi ett väldigt litet antal personer att tacka, däribland Johnny Munkhammar.

Även i morse var jag på Riksgatan, men då för att gå på ett seminarium anordnat av Aron Modig, där Nima Sanandaji hade en dragning om sin senaste rapport för SN. Seminariet hade titeln “Svenska folket underskattar skatter – vad är problemet?” och Maria Ludvigsson som kommenterade rapporten parafraserade något som Munkhammar ofta påtalade:

“Det är inte en kostnad för staten att sänka skatten, det är inte statens pengar från början.”

Människor vet inte hur mycket skatt de betalar, och som Modig sa inledningsvis: “Det är svårt att avgöra kvalitén på en vara vars pris man inte känner till”. Det är politikens uppgift att synliggöra skatterna, även om det inte ligger i kortsiktigt egenintresse av rädsla för pedagogiska problem. Det är helt enkelt inte rätt att föra folket bakom ljuset, och på deras bekostnad dessutom förkrympa och försvåra för ekonomin.

Nu för tiden är nyheter om slöseri med skattepengar lätt att sprida eftersom människor blir upprörda. De tror att de betalar mindre än 30% i skatter totalt och de tror att de får skola, vård och omsorg (och rättsstatens instanser) för pengarna. Att det inte är ens halva sanningen borde inte ha undgått någon som läser detta inlägg. Det är också ett pedagogiskt problem att försvara den typen av frihetsinskränkningar som höga och dolda skatter innebär, och om det är litet pedagogiskt problem i dag kommer det att bli större över tid.

Villkoren för företagande är fortfarande inte lika långt uppe på dagordningen, där har vi mer att jobba på. Genom olika företagsprojekt, som jag och Martin gör genom exempelvis Happy Bubbles och Frihetsfika, kan man både synliggöra villkoren, opinionsbilda och göra ekonomisk skillnad för sig själv och andra, samtidigt som man lyfter företagandets villkor.

Gör man det kan man med samma tydlighet som Johnny hade föra in frågan om äganderätt och företagande i den realpolitiska debatten.

Johnny Munkhammars anda sammanfattas enligt minnesfondens hemsida:

“Fria människor i ett fritt samhälle med en fri ekonomi”

Det finns fler exempel på personer som verkar i Johnny Munkhammars anda, men vi är inte tillräckligt många och kunskaperna om ofriheter som dolda skatter och slöseri med skattepengar är för dåliga. Trots detta är det hoppingivande för frihetens framtid i Sverige att citatet om vems pengar det egentligen är från början, är så inövat i arsenalen och att så många fått upp ögonen för ansvarsutkrävande. När vi blir fler kommer vi också att få fler ledamöter och till slut partier som följer efter. Viss om detta och tacksam för att arbetet uppmärksammas ska jag fortsätta att kämpa för att människors självbestämmande stärks och att deras skaparkraft ska släppas fri.

 

Förhandla med makten, löntagarfondstyle

Lagom till tioårsdagen för min första kontakt med Atlas Shrugged läser jag om boken och slås av hur mycket mer intressanta detaljer man upptäcker med lite mer livserfarenhet (och ser fram emot nästa genomläsning), men också av känslan av tidlöshet – att det som utspelar sig i Rands fantasi hela tiden pågår runtomkring oss.  Atlas Shrugged, Man in WashingtonJag tänkte passa på att dela med mig av en reflektion kring “the man in Washington” som alla bara måste ha.

I yrket kommer jag ofta i kontakt med andra entreprenörer som har tankar kring politik och företagsklimat. De flesta har – på grund av min selektion och hur mitt nätverk ser ut – en typ av uppgivet trött inställning och ger intryck av att ha tjatat om samma reformer i ett decennium, men några håller på med nån slags bisarr uppvaktningsritual (som annars bara kan jämföras med djurriket). Detta för att antingen uttryckligen tillskansa sig en särställning eller för att de välkomnar regleringar, ofta under förevändning att det visar att de eller deras företag är “seriösa”.

Den typen av politisk naivitet uppvisas av förvånansvärt många, och garanterat fler än jag ser. Jag tänkte ge er några exempel från den senaste tiden.

Toborrow Per Bolund

“Vi ska reglera detta på ett sätt så att marknaden fortsätter växa.” – Per Bolund (MP)

Gänget på Toborrow (som såklart också har expolitiker ombord). Poserade med Per Bolund glatt på bild när denne kom på att crowdfunding och kringliggande tjänster på marknaden som i dag är oreglerade skulle kunna vara en intäkt för staten och föremål för mer styrning.

Marknaden växer utmärkt, tack vare att Bolund inte är där med sina långa fingrar. Över att detta ska ta slut jublar emellertid Toborrow över.

Det gör även Daniel Daboczy på FundedByMe som skrev ett blogginlägg som fick den något syrliga bubb.la-rubriken: “Vi kunde inte vara lyckligare över regeringens vilja att reglera oss, bevisar den seriositet som vi strävat efter i åratal“.

Det han inte säger i samma andetag är förstås att regleringar kan vara bra för de redan etablerade aktörerna på många sätt – exempelvis för att stävja framtida konkurrens. Bättre att dessa kväses redan innan lindan, så att säga.

Vi har berört det många gånger i radio bubb.la, exempelvis här spekulerar jag och Martin när Daniel Laurén har ringt in en lyssnarkommentar.

Uber NordenInte bara bland uppstickarna i finansiering finns denna bisarra regleringsivriga politiska naivitet. Annars så tilltalande Uber har en Norden-chef som heter Jo Bertram, som “verkligen” vill regleras. Trots att hennes kollegor i Florida nyligen lyckades med en del av det som många uppfattar att Uber står för: Disruption, inte bara av teknik och tjänster, utan av regleringar som sabbat marknaden.

Avregleringarna i Sarasota och NY diskuterades i förra avsnittet av radio bubb.la (som spelades in ute i fält med en trasig mikrofon).

8dfb3__1280Men detta är egentligen inget nytt, utan ett uttryck för nordeuropeisk och i synnerhet svensk konsensuskultur och bristande förståelse i allmänhet för det som kan ses som en pro-market-position, och vad det verkar också för näringslivets förståeliga försiktighet och politiska naivitet.

Pseudosossar har i alla tider velat pola med makten, ha regleringar och inte velat vara för utmanande. När hela landet var på väg att gå under i socialistisk psykos och skulle förstatliga alla företag tyckte vissa att det var en bra idé att inte vara för tvär. Om det ens är tänkbart i en sådan extrem situation som under striden om löntagarfonderna bör man inte bli förvånad över hur det ser ut nu. Strategin kan vi diskutera närmare en annan gång.

Men ni får ju skärpa er … Läs politisk historia och fundera över vilka marknader som fungerar väl, var innovation sker och var det är svårt respektive lätt att etablera sig som ny aktör.  Ett bra exempel på svensk politisk historia som är extra relevant i dessa rödgröna tider är boken “Så förändrades Sverige” av landets smartaste politiska analytiker, Janerik Larsson. Här beskrivs hur vissa ville förhandla med makten – löntagarfondstyle:

“Men det var mycket få ledande personer i näringslivet och dess organisationer som insåg att de ofta återkommande mötena med de ledande socialdemokratiska politikerna aldrig handlade om affärer utan bara var ett sätt för värdfolket på Harpsund att stärka sin egen makt.”

IMG_1927

 

© 2018 spfoia

Theme by Anders NorenUp ↑