Julas anställningsfrågaGårdagens snackis i den del av internet som jag vistas i var utan tvekan Julas rekryteringsverktyg. En funktion som skulle plockats bort från den amerikanska versionen av ansökningsformuläret slank med och de sökande ombads ange vilken ras de tillhör (eller välja att inte berätta). Även om Jula pudlade och inte avsåg fråga efter etnicitet så finns det gott om andra som tycker att det är viktigt att räkna skallar.

När SVTs VD Hanna Stjärne tillträdde under våren var budskapet klart, mångfalden ska bli bättre. Det är inte lika enkelt som jämställdheten, där man bara kan räkna snippor och snoppar, eller kvinnor och män som Stjärne sa.

Hon är nog inte riktigt trendmedveten eller så har godhetens checklista inte uppdaterats ännu: Stjärne nämner inget om huruvida det är ett problem med CIS-normativitet. Gissningsvis behöver SVT börja med någon typ av raskvoter i sin rekrytering, problemet är bara att det är olagligt med diskriminering på etnisk grund.

Tove Lifvendahl påpekar att SVT gör med berått mod det som Jula kritiseras för. Adam Cwejman skriver om SVTs huvudräkning och ursprungsfixeringen:

SVTs huvudräkning slår fel“SVT är inte ensamma, men de går i bräschen för en radikalt ursprungsfixerad trend. ”Rättviseräknaren”, Rättviseförmedlingens nya app, går i samma spår. Med hjälp av avgränsningar och algoritmer ska de avgöra en persons ursprung.”

Adam Cwejman i Göteborgs-Posten

Rättviseförmedlingen har fått 3 200 000 kronor för att räkna rastillhörighet från statliga riskkapitalisten Vinnova som annars per regleringsbrev “investerar” 2 600 000 000 kronor för att främja innovation och tillväxt, eller i alla fall spenderar de skattepengar på vad de tror främjar detta. Rasräknaren är är ett exempel på saker som staten investerar skattepengar i som ska öka jämställdheten, per regleringsbrev.

Varför ogillar individualister, högermänniskor, konservativa och nyliberaler av alla slag den så kallade Rättviseförmedlingen? Även vissa till vänster tycks ogilla deras utförande. Trots att borgerliga debattörer som exempelvis Adam Cwejman, Tove Lifvendahl och Alice Teodorescu debatterat väldigt mycket både med och om Rättviseförmedlingen och Seher Yilmaz verkar många förment goda människor tycka att vi som inte håller med henne eller gillar Rättviseförmedlingens utförande av konceptet är riktiga rövhål.

Vadå, gillar du inte mångfald? Problemet är väl inte insamlandet av datan utan att den finns där? Hur ska man annars göra? – Några av invändningarna jag har fått höra. Rasfixeringen är tydligen inte bara rationell och rimlig, det verkar som att identitetsvänstern fått för sig att rasism är den enda vägen framåt.

Att cementera identitet, egenskaper och ursprung påminner för den inte så historielöse obehagligt mycket om rasbiologi. Nu får vi hoppas att vänstern inte börjar med en modern form av eugenik men vem vet, snart kanske det kommer en dejtingapp från Rasförmedlingen.

För mig är det fullkomligt hål i huvudet att i intersektionalismens och identitetspolitikens namn ägna sig åt rasism. Några av de rimligaste inläggen i debatten under den senaste tiden på ämnet kommer från Dan Korn, Alice Teodorescu och Tove Lifvendahl.

Rättviseförmedlingen har köpt rasismens grundsynDetta innebär att man köpt en rasistisk uppfattning om vad som är vår gemenskap rätt av. Rasister talar om ”vi” svenskar i motsats till ”dom” utlänningarna. […] Bara i rasistens världsbild har ”dom” något gemensamt. Och detta har ”antirasisterna” tagit över genom att tala om ”dom” som ”rasifierade”.”

Dan Korn i Dagens Samhälle

Mångfaldsdebatten är enfaldig“Vi står inför ett vägval, där fredagens regeringsutspel om könskvotering till bolagsstyrelser visar att steg i fel riktning redan tagits. Antingen upprättar vi register som tar hänsyn till alla de parametrar som gör en människa till vem hon är för att på så vis säkra att utfallet i samhällets alla vrår blir statistiskt korrekt. Eller så börjar vi bedöma människor efter vad de gör, tycker och tänker.”

Alice Teodorescu i Göteborgs-Posten

Vägen till helvetetDet handlar om identitetspolitik. Tron på att kollektiv alltid trumfar individ. Att arv är viktigare än miljö. Att arvsynden existerar. De som är fångar i identitetspolitiken, vill få oss att tro att det sitter i könet. Eller i den etniska tillhörigheten. Att oavsett våra erfarenheter och våra kunskaper, är den förutbestämda sorteringstillhörigheten ändå det som definierar oss individer tillräckligt mycket för att legitimera grava övergrepp på samhälleliga grundstenar som individens rätt att inte bli diskriminerad och äganderätten.”

Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet

Vad gäller Rättviseförmedlingens koncept är det väl inte någon som tror att de helt ärligt sysslar med arbetsförmedling snarare än PR/PA i feministiska frågor med en släng av sköna annonser och deras huvudsakliga koncept, listor på människor dit de som de lobbat på kan gå för att i någon mening bli mindre snedvridna i sitt urval när de letar kommunikatörer, intervjuoffer, talare och liknande?  Cui bono?

Ingen har påstått att det finns en konflikt mellan deras koncept och meritokrati – ifrågasättandet handlar om att deras utförande cementerar yttre attribut som något som dikterar människors kompetens. Den som sätter ihop en lista på riktigt jävla kompetenta personer och bara ser till att det finns register på kunniga personer inom alla områden har gjort rätt. Så jobbar inte Rättvise. Här är två exempel:

Anledningarna är flera till att många, kanske alla, individualister ifrågasätter konceptet med intersektionalistisk rasism som koncept för att lösa jämställdhets- och mångfaldsproblem.

Dels är det för att man fortfarande tror på saker som klassresor, utbildning, bildningsideal och att det finns ett personligt ansvar att se till sitt eget bästa och sin utveckling, och att människor stärks vetandes om detta. Men att man inte har rätt till att få saker hur som helst. 

Dels är det för att saker som hudfärg och kön är saker som man inte kan påverka, men som kollektivister till vänster har fått för sig dikterar hur man bör tycka – eftersom man helt enkelt är förtryckt om man tillhör en minoritet. Den som grundar sin identitet på saker den inte kan förändra har kanske lätt att låtsas som om att hen har rätt till räkmackor eftersom Förtryck, men så fungerar inte verkligheten. Det är därför människor som Alice Teodorescu och Hanif Bali blir kallade husblatte och husneger för att de är höger.

Baklänges, hål i huvudet, att bita sin egen svans – omskrivningarna är många.

Fattar du inget om intersektionalism och identitetspolitik? Läs Jesper Ahlin om intersektionalism, Thomas Engström om identitetspolitik, Åsa Linderborg om hur identitetspolitiken, intersektionalismen och marxistisk klassanalys går i klinsch och hur den politiska korrektheten förblindar.

Lista på affärsidéer som uppkom under gårdagen (endast en av dessa verkar rimlig i mina ögon, men gissningsvis kan du inte få vinnovapengar för den):

  • Dejtingapp för att motverka rasistiskt urval vid bildande av familj
  • Rekryteringsapp som alla goda människor kan använda med inbyggd rasprofilering
  • Lista på personer med kompetensområden som inte bygger på intersektionalism